Förord till katalog 2018 "Erik Wennerstrand - Trädets växande är ett urverks arbete":



Vi är alla del av trädet, av solens strålar, av jorden vi går på. Del av det hjärta som slår sin väg genom natten”

Erik Wennerstrand har utvecklat ett personligt symbolspråk som genomsyrar både hans bildkonst som hans diktning. Ur ett rikt materialval har konstnären ständigt myntat personliga former som återkommer och som slutligen bildar ett pictografiskt lingua franca. När betraktaren blir invigd i Wennerstrands egenhändiga ikonvokabulär av ord och bild öppnas portarna till konstnärens resonerande humanistiska estetik.

Konstnärens rika urval av skulpturmaterial och teknik verkar gränslös, oavsett om han har huggit i granit, gjutit i brons, silver, järn, aluminium och betong, eller skurit i trä, målat akvareller eller tryckt sina lyskraftiga litografier känner man igen EW:s säreget meditativa bildspråks symboler.

Offentliga utsmyckningsuppdrag har visat sig vara en mycket ändamålsenlig slutstation för Wennerstrands meditativa skulpturverk. Sjukhus, skolor, förskolor, lekparker och andra samlingsplatser har blivit rikligt belönade genom att besökarna inbjuds till en dialog med konstnärens spirituella gravitas. 

Det finns en inneboende monumentalitet i flera av EW:s skulpturer som kan betraktas som modelskisser till storskaliga utföranden som skulle berika det offentliga rummet runtom i landet och världen. Visionen lyser tydligt och det skulle behövas enbart uppförstoring till lämpligt format. Det genomgående temat till de flesta av verken är underbyggandet av en strävan till fred och försoning.

William Wareing
Tidigare intendent på Millesgården och frilansande curator






 

Litteratur:

Konstprojekt i Stockholm 2004-2008 (ISBN 978-91-978560-0-3).
Konst på SÖS. Essäer om konst på sjukhus och i annan institutionsmiljö (ISBN 91-63-1887-4).
Konstnärerns Kollektivverksad - En svensk kulturhistoria, Carlssons Bokförlag (ISBN 978-91-7331-913-3)

Dikter av Erik Wennerstrand (1994-2008)



*

Allt är ett och samma
här i den uppgående 
solens land

Trädkronans blomning
och skuggans ödesbestämda
vandring mot sin källas rot

Allt är solens kölvatten



(Ur Rot & krona)



*

Horisonten speglar
det kraftfält som blir
när havet lämnar
en stjärna

För av hav och ur hav
är jag kommen
Uppstigen på land
Uppsitgen på ordet land



(Ur Tvåflodslandet)



*

Solen är dagens hjärta

Hjärtat är barnet
som tiden bär
över himlavalvet
i form av en sol

Slutar i havet
som gammal man
eller kvinna



(Ur Till det Vackra)



*

Jorden ropade
Kärleken lyssnade
och kom

Kärleken lämnade allt
för att bli människa
på Jorden



(Ur Jorden och stjärnorna)



*

Än lever Jorden
Än speglar jag mig
i min egen tid
som rinner 
likt vatten
ur sprickan
i kärlet

Jag läser om mig
i mina händers fångst
som vill till Jorden

Jorden bär mig
medveten



(Ur Morgondagen)